Den här bloggen startade vi när det var dags för oss att åka utomlands, tillsammans, för första gången. Vid det tillfället var vi ett par, en påbörjad familj, som klickade "Gilla", Delade och skrev en kommentar på en tävling på Facebook, som man aldrig kan vinna. Då, vann vi... vi var en nystartad familj som vann en en veckas All Inclusive-resa till Malaga i Spanien, med Nazar, och skulle blogga under tiden.
I bästa fall skickade vi iväg ett inlägg om dagen eftersom att WiFi-uppkopplingen på hotellkomplexet var otroligt bristfälligt, men vi gjorde vad vi kunde och Nazar var då, vid tillfället, väldigt nöjda med oss. Vi blev tillochmed Lovade, i skrift, att nästa gång dom behöver "testpiloter" så blir vi inkallade. Senaste nära två åren har dom bevisligen aldrig varit i behov av testpiloter, för man vill ju väldigt ogärna tro att det var en lögn. Men vi gillar att resa, så innan halvåret hann gå så åkte vi på en tvåveckors, med familjen, till Turkiet. All Inclusive - vilket i sig är det enda sunda resealternativet med barn. Rent av så är det nära på korkat att inte resa så, när man har med barn.
Vi hade en bra resa, men Turkiet som land var en stor besvikelse, och när vi bodde på ett Familjehotell, med vattenpark,så kände man sig väldigt säker. Dock så råkade vi ut för en matförgiftning som slutade med akut läkarvård i en grannstad för Sofia, där jag fick agera en stark stöttepelare för ungarna medan jag grinade och skrek inombords... och dessutom hann Sofia råka ut för ett försök att bli ivägsläpad av ett gäng av lokalbefolkningen, som jobbade på hotellets affärer, och efter lång övertalan, övervägande, riskbedömande och förnuft lyckades jag undvika att starta något jag för stunden hemskt gärna suttit fängslad för, men som jag i för all tid efteråt får leva med som en förlust i Mansrollen. Som precis alla andra män skulle känna.
Men för att göra någon form av nytta så hoppas jag att någon Googlar efter All Inclusive, Detur, Turkiet, Vattenland, Vattenpark, Hotell VON Club Golden Beach, VON Hotell, Golden Beach, Familj eller liknande hittar hit och avstår från att åka. Det har ingenting att göra med att förstaspråket på, egentligen, överallt var tyska, andraspråket var ryska, tredjespråket var svenska och först på fjärdeplats kom turkiska. Utöver matförgiftning och lokalbefolkningens beteende på hotellområdet så hade vi ett fantastisk resa, utan tvekan, men än dock så avråder jag precis varje människa att åka dit. Av principskäl. Och förnuft, i efterhand. Det turkiska folket var det inget problem med, bara den turkiska personalen på hotellet, och där får varenda en hamna som offer just eftersom att jag inte kan peka ut någon. Alla utom den säkerhetsansvariga, som lyckades återfinna en Stulen mobiltelefon av städpersonalen från en solstol vid poolkanten. Allt han behövde var en ungefärlig tid, vilket pool det gällde, sedan tittade han igenom övervakningsbilder och halvtimmen senare hade vi tillbaka telefonen. Den godhjärtade vill tro att den låg i en upphittat-låda
Hursomhelst, vår första resa, med Nazar... till Spanien... var helt magiskt underbar. Till Turkiet var det väldigt bra, med undantag, och tyvärr kommer jag inte slösa ett öre på att åka tillbaka igen, även fast vi hade mycket mycket lycka där.
Nu härnäst väntar Vietnamn. I slutet av Februari. Mer info kommer, men det är en resa med en stor längtan till. En backpacker-resa dessutom.
Väl mött i nästa inlägg
Fegon